Som ni vet hade jag en lååååååååång latensfas. Jag skrev ju ett inlägg efter 16 timmar med oregelbundna värkar som aldrig verkade vilja bli de eftertraktade 5 min emellan.

Första delen av natten när värkarna började så hade jag jättesvårt att slappna av och tyckte att det gjorde väldigt ont. Jag hade nog ställt in mig på att det skulle börja lite försiktigt för att sedan öka men det startade väldigt plötsligt. Och det gjorde att jag efter varje värk var tvungen att springa på toaletten och göra nr 2. Att det gjorde extra ont var nog för att det tryckte på. Jag tror att jag var på toa ca 30 ggr den natten. Helt sjukt, ursäkta känsliga läsare men jag hade inte en aning om att det kunde finnas så mycket att bajsa ut… När väl toalettbesöken var slut så gick värkarna mycket bättre att hantera.

Jag körde hårt med yogisk andning, andades in djupt genom näsan i början av värken för att sedan andas ut på ett ljudligt, lågt Hmmmm genom näsan. Det är lättare att ha ett jämnt luftföde om man ljudar kom jag på nånstans på natten. Vid varje värk föreställde jag mig att Hm-ljudet förde bebisen längre och längre ner mot livmodermunnen och hur den öppnade sig lite mer för varje gång.  Låter flummigt kanske men det hjälpte mig att vara närvarande i värken och känna hur den kändes och på det sättet gjorde det mindre ont och var mindre skrämmande. Yoga går ut mycket på att vara närvarande i sin kropp och att acceptera de känslor och förnimmlser som dyker upp. Medveten närvaro eller mindfulness går ut på samma sak. Profylaxandning går däremot ut på att andas ytligt/snabbt över värken och det kändes inte som ett alternativ. Hade faktiskt inte tänkt att andas på det här sättet innan men det föll sig naturligt att andas ner/in i smärtan och tänka att det gjorde nåt bra.

Jag hade också hyrt en TENS-apparat som funkade jättebra att sätta på under värkarna, elektroderna satt på ryggen som jag tyckte gjorde mest ont.

Klockan 22 så kom värkarna med 6-8 min mellanrum och var ca 1,5 min långa och rätt så starka. Då hade jag hållit på i 22 timmar hemma och försökt slumra mellan värkarna, som definitivt var för starka för att sova igenom.

Vi ringde BB och kollade med dem och de hade det väldigt lugnt och tyckte att vi kunde komma in. Jag hade också känt att lite fostervatten kommit tidigare under dagen och då var det ännu bättre om vi kom in tyckte de. Sagt och gjort. Vi packade in oss i bilen med mig stående i baksätet och lutandes över ryggstödet för att kunna hantera värkarna. Sitta var inte ett alternativ.

Väl där så tog de CTG, värkarna kom med 6-8 min mellanrum och Krigis hjärtljud var bra. De gjorde en koll på huruvida vattnet hade gått och det gav positivt resultat. Alltså ville de inte undersöka hur öppen jag var eftersom det finns en risk för infektion då. Vi fick komma in i förlossningsrummet och de ordnade en extra säng för M. Klockan 2 hade värkarna börjat glesa lite och M lade sig ner och sov medan jag satt på en förlossningsboll och lutade mig över sängkanten. Lyckades slumra till mellan varje värk och så här fortsatte det hela natten.

Klockan 7 kom nästa skift med ny barnmorska. Nu var värkarna rätt svaga och nere på var 15 min. Jag började känna av att jag inte sovit på två nätter, förutom slumrande mellan 10 min värkar. Jag var helt slut helt enkelt och darrig på benen. Jag hade också mått väldigt illa i 32 timmar och inte lyckats få i mig mer än en päronbit här och nån pastabit där. Barnmorskan trodde att värkarna kanske hade stannat av för att kroppen var för trött. Hon ville sätta värkstimulerande dropp och försökte övertala mig att ta smärtlindring för att orka. Jag tog en liten välförtjänt gråtpaus och kände mig verkligen för trött för att orka. Men sa att vi får se hur det går, jag är öppen för att jag kanske måste ta epidural för att orka ända fram men vi kör på och ser. Jag hade ju skrivit i mitt förlossningbrev att epidural ville jag inte bli erbjuden om jag inte själv bad om det. Men om det förelåg en risk att jag inte skulle orka hela förlossningen igenom och den drog ut på tiden så kunde det ändå diskuteras.

Fortsättning följer…