Jonatan och jag har en myskväll hemma. M är ute och dricker öl med polarna. Hans förlust helt klart. Jonatan har faktiskt sovit hela kvällen, men det är mysigt bara att höra honom snusa brevid mig i soffan och vakna upp emellanåt för lite mat.

Han sover med snuttefilten över huvudet. Det började med att vi la den över lilla flinten på natten för att han inte skulle frysa om huvudet. Men snart hade han bökat tills den låg över hela ansiktet. Och nu gör han alltid det. Märkligt men rätt gulligt.

Annars har vi två varit på utflykt till Uppsala på dan för att vara med på en arbetskomps lilla killes ettårskalas. Jonatan visade inte upp sin bästa sida. Gjorde entre med ett illvrål. Han som nästan aldrig skriker. Sedan såg han skeptisk ut hela tiden och slog till alla som var framme och ville ta på honom. Mammas lilla charmtroll…  Efter det hälsade vi på damen som jag varit inneboende i veckorna hos sedan två år tillbaka och henne fyrade han av leende efter leende till. Hm man vet aldrig vad man kan vänta sig…

Han har blivit en riktig liten tjockis. För två veckor sedan på 2 månaders kontrollen vägde han 6.2 kg och var 61 cm lång. Då hade han växt 5 cm och ökat 1 kg i vikt på två veckor. Nu har han nästan växt ut stl 62 och börjat på stl 68. Kinderna är hur runda som helst. Han har i snitt gått upp 300g iveckan, det normala är hälften! Tuttarna har ett outsinligt flöde av mjölk och han är inte sen att dra nytta av förråden. Tyvärr så verkar det finnas så mycket att han aldrig lyckas tömma brösten, jag har redan haft mjölkstockning två gånger. Rätt kul faktiskt, hade inte haft över 39 graders feber innan dess på 15 år…

Kan inte fatta att han är så himla fin och mysig! Värd varenda mjölkstockning i världen… Jag börjar komma till ett stadie av mindre besatthet av lilla killen. Vill helst inte vara i ett annat rum än honom när vi är hemma. Om jag fick välja vem som skulle sova brevid mig i sängen (vi har en 140 säng så det är svårt för oss alla tre att få plats hela natten) så skulle jag välja Jonatan. Men det har jag inte sagt till M. Och Jonatan sover supergott i sin lilla vagga som står brevid vår säng.

Fast på morgonen när M går upp så flyttar vi Jonatan till vår säng och vi två sover så tätt så tätt ett par timmar till. Och när han vaknar upp ligger han tyst och tittar sig förundrat omkring en lång stund. Som om han upptäcker världen ny varenda morgon och tycker att den (och mest taket och lampan) är en fantastisk plats. Och genom hans ögon tycker jag också det. Så just nu är jag mer förälskad i bebis än i mannen…. Vilken tur att M inte alls är svartsjuk av sig!